Intet nytt

Här är det lugnt, alldeles för lugnt. Konstigt att gå runt och längta efter att få ruskigt ont. Minsta lilla smärta får mungiporna att svänga uppåt för att sedan gå tillbaka till samma gamla vanliga miner igen. När jag vaknar efter en natt med ostörd sömn känner jag mig klart besviken fastän jag vet att jag ska passa på att njuta. Ännu har vi några dagar med barnvakt kvar. Ingen absolut stress idag egentligen men det känns så ändå.