13 januari

Våren kommer tidigt i år, tydligen...

jag mår bra

Sådär ja, idag har jag jobbat åt min arbetsgivare... för första gången på drygt ett och halvt år. Det var helt ok. Jag gjorde inte särskilt många juridiskt komplicerade utredningar men ganska mysigt i mitt rum och läste igenom ca 450 gamla mejl, fixade igång datorn å så där. Knappast värt tre sömnlösa veckor... Nu ska jag vara föräldraledig till på måndag igen. Skönt. När man jobbat så hårt som jag är man värd lite ledighet för att återhämta sig. Att komma hem till dukat bord med tända ljus och god mat och vin gör inte saken sämre. Ibland är livet rättvist, för att citera svärfar.

Igår kväll

Lisa på går en sväng med kusin Julia på julafton

Kvällen igår blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig men det är svårt att vara sur på någon som bara vill kramas. Den tiden är väl inte för evigt så jag försökte komma ihåg att njuta. Å hon har väldigt mjuka och varma händer och runda mjuka fötter.

Vad jag gillar!

Lisa gillar att bada!
Frida gillar att åka skridskor!
Jag gillar en hel massa grejor. Det gäller bara att komma ihåg vad så att jag kan se till att få njuta av dem så mycket som möjligt. T ex

Man och barn, såklart!
Att spela fiol, helst med ett gäng andra glada spelmän.
Varmt vatten/värme
Tända ljus, öppen eld
Mjuka strumpor, sköna skor
Hur fötterna känns efter att ha fått fotvård
Nyrenbäddat, gärna i kombination med sovmorgon
Havet, ljuset över havet, lugnet och stormen
Vårblommor (återigen värmen, när den kommer tillbaka å ljuset)

Förutom att jag varit lite kall idag så har dagen varit mysig. Speciellt bra vardagsgrejor var att vi fick ett av två bord att sitta vid och äta korv på IKEA (konsten att uppskatta det lilla...) och att barnen satt och höll om varandra, höll varandras händer (och höll sams...) när vi alla såg på film i hemmabion på kvällen.

Så godnatt då kära datordagbok, på återseende.

/Annelie

Gott nytt år!

Så var vi då väl hemkomna till Gävle igen. Resan gick superbra och barnen skötte sig fin-fint. Härligt att vara hemma i sitt, icke nedbrunna, hus igen. Vi hann ju bli lite stirriga då ett radhuskvarter i stadsdelen Sätra hade brunnit upp härom natten. Men Klasbär klarade sig och det luktar inte ens rök trots att det bara var ett kvarter mellan vårt och det brunna. Det för mig lite grand in på mina nyårsmålsättningar, löften är alltför tunga och lätta att krascha..., nämligen att försöka komma ihåg att vara mer tacksam och njuta mer av nuet och det som sker omkring mig. (Det tål att jobbas på, särskilt som min ledighet nu tar slut och vardagen med jobb infinner sig igen. Nåväl tillbaka till tacksamheten!) Tack för att vi klarade resorna och att huset står kvar. Jag har längtat så till vår säng. Den ska jag njuta av precis nu!

Hudik

Glatt värre. Men vi är iallafall på väg.

Inte så nära lucia

Sandvikens lucior. Långt där framme. Trevligt, men Vinbärsgårdens
lucior, tomtar och pepparkaksgubbar/gummor var bättre.